sorelli

När klockan närmade sig 5-5:30 så började ryggmärgsbedövningen att sluta fungera på vänstra halvan av kroppen. Visade sig att dom satt den snett, så jag skulle få ha värkarna på vänstra halvan resten av tiden. Men det gick ju rätt så bra. Hellre halva än hela tänkte jag.

Sova gick ju inte under hela natten. Jag var så otroligt spänd på vad som skulle hända och längtade så mycket. Men när klockan närmade sig 9 så blev jag äntligen trött och skulle sova. Då kom barnmorskan in och sa att sova var inte aktuellt, jag var ju helt öppen. Lilleman hade dock fastnat bakom en liten kant så jag var tvungen att ställa mig upp och försöka vicka honom förbi kanten.
Ryggmärgsbedövningen tog dom nu bort och jag höll på att dö! Var det såhär smärtan kändes alltså? Jaja, det var väl bara att stå upp och bita ihop.
Efter 40 långa plågsamma minuter så var han äntligen runt kanten och jag fick lägga mig ner. Trött som ett as och bad om att få åka hem och sova och komma tillbaka dagen efter. Det fick jag inte.

Sista biten gick så fort. Lillemans hjärtljud försvann och då blev det jäkla bråttom. Det kom en massa barnmorskor och en läkare in och hängde vid huvudet, tryckte på magen, slet i benen och tillslut så fick dom klippa mig för att få ut stackaren snabbare. Inför sista krystningen, med huvudet halvt ute, så kom jag ihåg att jag BAD att få krysta, men det fick jag inte utan en värk. Lätt att känna det med två stycken som hänger på magen tyckte jag och började tjura.
Efter 20 långsamma minuter så var våran lilla Leon helt plötsligt ute och mådde hur bra som helst. Det var bara navelsträngen som hade lagt sig på axeln och täckte för ljudet.
Våran Leon Wincent föddes den 23 december klockan 10.17 på morgonen. Han vägde underbara 3520 gram och var 52 cm lång.

En sak är säker och det är att jag hade aldrig klarat det utan Tommy hos mig!

Jag kan ju börja med att jag hade gått 9 dagar över tiden och under dessa dagar så hade jag inte haft något som helst tecken på att lilleman ville komma ut. De två sista månaderna så hade jag haft mycket "mensvärk" och foglossning som vanligt.

Den 22 december så valde jag och Tommy att klä julgranen på kvällen. Under tiden så kände jag av mensvärken som jag alltid gjort och tänkte inte mer på det. Fick även några sammandragningar i samband med mensvärken, men det
hade jag också haft i någon månad. Thats it.
Efter att vi klätt julgranen så gick vi och la oss. Sammandragningarna höll på ett tag som vanligt och för skojs skull så klockade jag dessa sammandragningar. Gissa om jag blev paff!? Jag hade ju värkar med 8 minuters mellanrum.
Jag tog det lugnt och sa till Tommy att vi kanske skulle bli tvungna att åka in den natten (fast jag inte hade något direkt ont).
Jag ringde min svägerska och snackade lite skit och berättade att jag tydligen fått värkar. Hon tyckte jag var dum som inte ringde och förberedde förlossningen och min svärmor som skulle komma och ta hand om Saga. Jag sa bara att det här skulle ta låång tid. Jo eller hur! Jag klockade igen och då var det 5 minuter mellan värkarna (som fortfarande kändes som lätt mensvärk som kom och gick).
Fick lite panik och ringde förlossningen som också sa att det skulle ta tid innan det blev dags att komma. Hon klockade mina värkar och vips så var det 1-2 minuter mellan.
På en timme så hade mina värkar gått från 8 minuter till 1-2. Barnmorskan sa då åt mig att äta lite och ta det lugnt innan vi åkte, men icke! Började blöda så då var det bara att åka in.

Väl inne på förlossningen (runt 1 på natten) så var jag ensam och kunde bli lite ompysslad av personalen. Dom undersökte mig och jag var öppen 2cm. Vid det här laget så hade värkarna börjat gjort jäkla ont.
Blev erbjuden en varm dusch som inte hjälpte mig ett dugg. Bad om någonting annat som skulle stoppa smärtan. Fick då ett nytt rum och en doktor direkt som satte ryggmärgsbedövning under tiden jag andades lustgas (som var hur jäkla roligt som helst). Under hela tiden som läkaren satte bedövningen så skrattade jag så jag vet inte vad.
Dom undersökte mig lite till och jag hade öppnat mig ett par cm till. Värkarna kände jag nästan inte av efter bedövningen och tänkte att detta gick ju lätt som en plätt!

Runt 3 på natten så tyckte dom att det gick lite sakta så dom satte dropp som skulle skynda på det hela lite och så tog dom hål på hinnorna. Gick lätt som en plätt det med och kändes inte ett dugg.

Jag saknar min mage! Jag saknar att få känna min lilla älskling sparka där inne och jag saknar att få hålla min gos mage. Fast jag saknar nog den inte som den var de sista 3 veckorna.
Jag saknar att få klä mig i tighta kläder och visa magen, jag saknar att få vänta och jag saknar att få bli uppassad (muaha).

Nej fy bubblan vad jag är avis på mina nära med kulor på magen! Tänk att man inte tog vara på tiden mer än vad man gjorde.

Lille prins vill inte flytta ut ur sin trånga etta inne i magen än. Det spelar ingen roll hur mycket vi knackar på magen, han trivs där.
Jag var hos barnmorskan nyss där hon trissade upp honom en aning. Klämde och rörde runt en massa tills han sparkade ifrån. Det är min gosse det! I övrigt var allt perfekt precis som vanligt.
Imorgon mina vänner, då går jag in i vecka 41+0!

Kul att det är så många som skriver att dom väntar och skickar styrke kramar. Jag kan säga att ni är inte ensamma, haha! :) Varje dag nu får jag stärkande kramar via telefonen också, så nu känner jag mig extra taggad!

Som varje kväll så hoppas jag på att det är dags att åka in pga. att smärtorna är extra starka runt den tiden. Men som vanligt så försvinner det ju på morgonen. Just nu så håller sammandragningarna och smärtan på att komma tillbaka så åter igen så hoppas vi på att få åka in inatt. Vem vet, kanske det är denna natt som våran skatt vill ut?

Spegel spegel på väggen där, säg mig vart mitt barn är?
-Fortfarande i magen....

Jajjemen, ingen bebis, ingen liten pojke, ingenting. Igår när barnmorskan undersökte mig så sa hon att han hade börjat skruvat sig ner/ut. Men i och med att jag inte hade några värkar så var det bara till att sitta och vänta. Så ja, nu är det väl inte allt för länge kvar:)

Nu ska jag lämna min mor en liten stund och åka till svärföräldrarna och även få träffa min käraste som jag inte sett sedan i onsdags. Han har varit nervös att det ska ha börjat när han inte varit med:)

Om en timma bär det av till barnmorskan för att lyssna på lilla prins. Han vill fortfarande inte ut! Jaja, två dagar över tiden, vilket gnäll va? Men ni ska veta att två dagar det känns som tre veckor!
Klockan 6 imorse vaknade jag och hade så ont i revbenen så jag knappt kunde andas. Tydligen har han legat och sparkat på dom hela natten så det hade börjat domnat. Jädra bråkstake! Ska bråka innan han ens är ute:)

Nej detta funkar inte. Ska nog koka mig lite kaffe för att se om humöret blir något bättre. Jag är inte på topp denna morgon.

Bebis:
Bebisen väntar nu bara på att förlossningen ska sätta igång. Barnets bröstkorg blir nu mer framträdande, det samlar på sig mer fett och extremiteterna blir starka. Barnet väger nu mellan 3,3 och 3,7 kg och är ungefär 49-54 cm långt. Snart är det dags.

Du:
Grattis – nu är du nästan framme. Livmodern, och därmed magen, har säkert sjunkt och de flesta bebisar är vid det här laget fixerade. Livmoderhalsen mognar och utplånas. Kanske känner du av förvärkarna oftare, kanske inte. Det finns kvinnor som aldrig känner av förvärkarna.
Rörelserna minskar pga platsbrist, men du ska fortfarande känna av din bebis. Ring till förlossningen om du undrar över något.
Många kvinnor har nu tröttnat innerligt på att vara gravida och vill ha tillbaka sina kroppar. Andra är rädda för att byta den trygga invanda graviditeten mot det okända föräldraskapet. Känslorna kan vara ett virrvarr just nu och det kan kännas både jobbigt och underbart på samma gång. Istället för att sitta hemma och vänta (för väntan kan bli lång) så passa på att göra saker som ni inte kommer kunna göra på ett tag sedan. Läs en bra bok, kolla på videofilmer, pyssla lite, gå på bio eller ut på restaurang om ni orkar.

Bebis vi längtar ihjäl oss! Kom ut ♥

Efter mycket om och men och gnäbb och gnabb hela sommaren så lyckades vi enas om ett namn till våran son i början på hösten. Det pirrade till i magen när vi bestämde det, så det är ingen tvekan om saken:)




(Fortfarande inga tecken på att han vill ut)

Så var dagen kommen då min älskade skatt är beräknad att komma. Vaknade tidigt imorse och hade ont, men nu när dagsljuset börjar komma så är det borta igen.
Nej nästa vecka, då tror jag att han kommer komma ut. Vi här hemma längtar så mycket efter lilla prinsen nu! ♥

Fastnade en stund vid kameran nyss. Tänkte att vilken dag som helst blir den sista som jag kan ta kort på gomagen.
Tänk att denna mage bara vuxit och vuxit i 9 månader! Det är ganska sjuk. Nu när vi väl är framme vid den andra änden av tråden så känns det egentligen som om det bara gått 3 månader.

Sedan förra veckan så har magen sjunkit ännu mer. Nu får även en titt på min numera jätte fina piercing och navel som en gång gick inåt, haha!!

Det är ju imorgon som jag gått 40 fulla veckor, så jag fuskar lite idag. Men man vet aldrig vad som händer under dagarna nu.
Mamma gissar på att prinsen vill ut på lördag medans jag tror på julafton. Min förra gissning på 30 november gick ju käpprätt snett, så nu tar jag i lite extra.

Handboll, innebandy.. Ja det är en hel del olika matcher på tvn ikväll. Just nu sitter vi och tittar på innebandy och äter kakor. Eller ja..iallafall Tommy. Jag själv sitter och väntar på att lilleman vill ge tecken på att komma ut. Det börjar bli lite svårt att sitta i soffan med den enorma magen:)

Personalen på förlossningen kom in till mig och mor idag och skämtade om att jag kunde börja för dom hade så lite att göra. Så om jag kom in så skulle jag få lyxen att få all personal för mig själv, haha. Dock så verkar lilleman inte lockas utav det. Han vill nog ligga kvar en vecka eller två:)
På tisdag är han ju beräknad, så nu är vi verkligen spända här hemma!

Jag utlovade en bild och här kommer den. Den har kunnat blivit bättre, men herren min har inte tålamod till att fota. Han ville mest lägga sig på golvet och ta bilder upp och ner, haha. Men det är en bild och som sagt så har det skett en del förändringar de senaste veckorna.

Vecka 39+1

Bebis:
En genomsnittlig bebis är lite över 50 cm lång och väger strax under 3,5 kg när den föds, men det är också vanligt och helt normalt att bebisen väger allt mellan 2,5 och 4 kg.
Fostervattnet, som var klart från början, är nu mjölkaktigt från allt det som avsöndrats från bebisen under graviditeten, bl a hudceller som ömsats för att ge plats för den nya hud som växer underifrån.

VÄLKOMMEN DECEMBER!
Som vi har väntat och längtat efter denna månad! Vi har kämpat oss igenom krämper och illamåenden i alla dessa dagar och nu är äntligen denna månad kommen, december.

Inatt drömde jag att våran älskade son föddes. Jag satt i soffan och tittade på film med Tommy och vips så började ett huvud komma ut. Inga smärtor, ingen känsla, ingenting. Huvudet bara kom pang bom.
Jämfört med min dröm så hoppas jag att det ska kännas lite mer än så när jag ligger inför förlossning, haha.

Imorgon är det dags för barnmorskan igen. Ska bli intressant att se om det växt något mer sedan förra veckan. Sist så frågade hon hur jag kände inför förlossningen och mitt enda svar är: Jag längtar mer än någonsin. Ingen rädsla, smärta må det få va och kommer att va, men jag längtar!

Bebis:
Nu är bebisen redo att möta sin publik. En genomsnittlig bebis håller fortfarande på att lägga på sig underhudsfett, för att kunna klara temperaturskiftningar bättre efter födseln. De flesta bebisar väger mellan 2,7 och 4,3 kg när de föds och pojkar brukar vara något tyngre än flickor. Alla inre organ är färdigutvecklade, men lungorna är de som når full utveckling sist.

Undrar du vilken ögonfärg ditt barn kommer att ha? De flesta kaukasiska barn föds med mörkblå ögon och den ögonfärg de så småningom kommer att få, vare sig det är bruna, gröna, gråa eller blå ögon, inte visar sig förrän efter flera veckor eller t o m månader. Ditt barns ögonfärg vid förlossningen kommer att förändras i kontakt med ljus.

Du:
Du kanske mest känner dig som en strandad val de sista veckorna. Försök ta det lugnt – det kan dröja innan nästa tillfälle. Gå på bio, läs en bok som inte handlar om graviditet och bebisar, gå till frisören eller tillbringa tid tillsammans med din partner. Ingen av er kommer att ha särskilt mycket tid till att laga mat de första veckorna efter att bebisen är född, så det är ett smart drag att förbereda och frysa in mat för att rädda upp läget senare.

Fick glada besked hos barnmorskan idag. Efter att ha känt och klämt lite så sa hon att det är fixerat och klart nu, så min och Tommys älskade lilla prins är redo för att komma när som helst. Så då fick vi se om det blev besök nästa vecka med tanke på alla småvärkar. Nu sitter vi bara och hoppas och väntar på våran ängel! ♥

Nu väger bebisen kring 2,8 kg och är nästan 49 cm lång. Bebisens huvud ligger nu förmodligen nere i ditt bäcken och skyddas av den omgivande benstrukturen. Detta ger benen och underkroppen mer plats att växa.
Många bebisar har nu huvudet fullt av hår som är ungefär 3,5 cm långt. Men det behöver inte ha samma färg som ditt – mörkhåriga par kan bli överraskade av nyfödda bebisar mer blont eller rött hår och ljushåriga föräldrar kan få bebisar med mörkt hår. Och så finns det förstås bebisar som inte har något hår alls.
A propos hår, så har nu det mesta av den duniga kroppsbehåring som kallas lanugo och som din bebis haft sedan 26 veckor försvunnit, liksom det mesta av fosterfettet. Bebisen sväljer detta, liksom andra avsöndringar, och lagrar dem i tarmarna. Detta kommer att bli bebisens första bajs, som kallas barnbeck.

Vet inte om jag kan kalla det jag har för sammandragningar längre för dom gör ju så ont! Dom har kommit hela tiden sedan igår kväll, men inte är det pågång än inte, nej nej. Lilleman vill bara vara elak mot mamma.
Nu vill jag bara ligga i sängen för där kan jag ligga utan att ha ont. Ska hämta lite fika, alvedon och nässpray så ska vi se att förkylningen försvinner så jag kan börja samla krafter till förlossningen.

Jag har legat och tittat på hur lilleman yr runt i magen hur länge som helst nu. Nu längtar jag verkligen jätte jätte mycket tills prinsen vill ut! Det är 3 veckor och 1 dag kvar tills beräknat datum, men jag tror fortfarande starkt på att han vill ut den 30 november.